Godsvagn SJ Ge 45366, Ep III

Omkring 1950 arbetade de Europeiska järnvägsbolagen med att utveckla olika typer av godsvagnar för att förenkla transporter över gränserna. Det blev en kompromiss med utgång från franska 'Standard A' som utgångspunkt.

SJ följde med i arbetet och var några av de första att skaffa vagnar i detta format från 1954 till 1961. De svenska vagnarna var dock inte riktigt desamma som den senare utvecklade standardtypen: vagnarna hade trätak och bladfjäder med SKF rullager samt skjutdörr liknande de på franska "Standard A". Vagnskorgarna hade fortfarande standardvagnsmått men hjulbasen ökades på grund av den äldre fjäderupphängningen. Det diskuterades fortfarande vilken konstruktion som gav de bästa köregenskaperna. Trätaket berodde på oro för kondens från ett stålklädd tak som skulle kunna skada lasten.

SJ förvärvade 3875 Ge-vagnar, fram till 1957 med 1,8 m öppning vid skjutdörr och sedan med 2,0 m öppning. Senare införskaffades vagnar med vagnssidor täckta med träfiberskiva.

Dessutom köpte TGOJ (Grängesberg-Oxelösund Järnväg) 50 vagnar för samtrafiken med SJ, samt att ASG (AB Svenska Godscentraler) köpte 8st vagnar som var gula vid leveransen men senare målades blå.